Direktlänk till inlägg 6 februari 2014
Jag känner hur jag börjar snubbla över mina egna tår, hur min osäkerhet börjar förstöra för mig själv. Jag försöker intala mig själv att allt är bra, du har hittat en bra kille som tycker om dig och han kommer inte såra dig. Men att säga till en som konstant blivit sårad och bedragen att låta hjärnspökerna vila är som att säga till en narkoman att knark inte är bra för hälsan. Men jag är rädd, rädd för att jag tycker om honom så otroligt mycket. Jag är rädd för att jag är riktigt jävla lycklig, och utav tidigare livserfarenheter så brukar inte den lyckan bli särskilt långvarig. Men det är något speciellt med honom, jag börjar känna mig tryggare, mina hjärnspöken har börjat avta allt mer och är numera endast en gråskalig skepnad. Jag försöker lära mig att ta ett steg tillbaka, ta ett djupt andetag och förklara för mig själv att jag faktiskt duger. Att han tycker om mig precis som jag är, jag är tillräckligt bra, och vi är båda gör varandra väldigt glada så varför ska du börja slå ner på dig själv? Skärp dig Denice, du är också värd att uppleva riktig kärlek.
Jag är så trött på att försöka försvara mig, ständigt behöva vika mig för mina föräldrars allt mer obegripliga principer. Störst går först, jag är barn och därför ska jag sitta tyst och acceptera vad dom än säger till mig. Jag är så trött på pappas e...
Jag har aldrig lagt något särskilt allvar i sex. Sex är skönt och kul men bara för att man tar av sig kläderna så predikas det alltid om att man bara borde göra det med någon man älskar. Mitt tankesätt råkar vara lite vidare än så, därav brukar jag i...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||||
|