Sängen är alltid mest tillfredsställande på morgonen, särskilt dom där jag vet att jag måste upp och jobba. Efter x antal snoozeningar så lyckades jag mig upp ur sängen och in i duschen. Vanligtvis brukar löddret från schampoot och doften av citrustvålen väcka mig ur min sömnkoma, men idag slutade det ändå med att jag är tillbaka i sängen. Med datorn i knät, kaffet bredvid och mitt dyngsura hår som långsamt blöter ner min kudde känns livet ganska jävla bra just nu, dessvärre kommer den här lyxen göra min sminktid lidande. Känns som om jag får samla alla mina krafter för att gå ner och äta frukost, blir ju troligtvis det enda jag hinner äta idag så.

När man haft en värdelös dag är det skönt att gå ut och gå med en sån som Joel, han är nog det mest självgoda personen jag känner men vår vänskap var guld värd idag. Har bråkat, skrikit och gråtit i timmar med mina föräldrar. 11 års irritationer och känslor som jag hållit för mig själv kom upp till ytan, det här med skilsmässor, flyttar, plastföräldrar, separationer, fler flyttar, och allt annat blev till slut för mycket. Så efter tredje världskriget gick jag ut på en promenad med Joel, han kan inte prata om någonting annat än sig själv och annars brukar det vara otroligt irriterande, men idag tackade jag gudarna för att dom givit Joel detta ego. Jag orkade verkligen inte tänka på allt som hänt de senaste timmarna, så att få höra på Joels evigt ytliga pladder var verkligen vad jag behövde för att komma ifrån den riktiga världen för en stund. 

Du sitter och pratar med henne, distraherar henne från era kompisar som börjar trivas ganska bra ihop. Du har druckit en del men du vet vad du gör, medvetet lurar du henne till att skratta och ger henne ett varmt och charmigt leende. Hon har druckit för mycket och vill göra något kul och dumt på semestern, hon vill ha dig. Hennes solbrända kropp och berusade hjärna ger henne extra bra självförtroende, hon skrattar, kastar med håret och viftar vilt med ögonfransarna. 

Du tar hennes hand och drar med henne ut ur rummet, ni lämnar era kompisar på rummet som har blivit ganska intima vid det här laget. Du leder henne in på ditt rum, hon fnissar och tar på din arm och ditt bröst. Ni sätter er på din säng och snackar lite, men hon drar fingrarna längs ditt lår och försöker konstant närma sig dina läppar. 

Du har sagt till mig att du inte vill göra något men någon annan, men just är tankarna på mig så långt borta dom kan bli. Du låter henne närma sig och kysser henne, hennes läppar smakar sött och starkt av alkoholen. Hon drar av dig tröjan och dina händer letar sig in under hennes tröja och du drar upp det tunna snöret som håller bikinin på plats..

Resten vågar jag fan inte ens tänka på. Min hjärna måste fan hata mig som konstant spelar upp de har scenariorna i mitt huvud. Jag skulle kunna kasta en buss på nästa brud som rör dig.

Så jävla läskigt att lita på en person ibland, det är som om du ger en bit av din själ till den personen, utan att veta vad han tänker göra med den. Ibland känns det som en lek, som att vi låtsas hela den här grejen och du när som helst kommer avslöja att du aldrig varit på riktigt. Du kan säga att jag kan lita på dig och jag kan svara med att det är klart att jag gör, men jag kommer alltid undra om du skrivit det där alldeles efter du haft en annans tunga i din mun eller haft en vacker och berusad tjej upptryckt mot toalettväggen några minuter tidigare. Jag kan säga att jag litar på att du är helt monogom i vårat icke existerande förhållande, men jag kommer alltid undra om du är våran fantasi otrogen, samtidigt som du trampar på den bit själ jag givit dig.

När jag var 6 år kunde jag inte bestämma mig om jag ville bli prinsessa eller stridspilot.

När jag var 10 år kunde jag inte bestämma mig om jag helst ville bo hos mamma eller hos pappa.

När jag var 15 år kunde jag inte bestämma om jag skulle söka till stylistlinjen eller ekonomi/juridik.

Jag hatar att bestämma mig, man måste alltid göra ett val. Varför kan jag inte få båda, det slutar med att jag måste välja pest eller kolera. Jag vill kunna dela mig i två och göra båda, jag vill kunna spola tillbaka och göra om. 

Jag vill ha både min pest och kolera, jag vill ha både min himmel och mitt helvete. Jag vill ha allt, eller möjligheten att testa allt. Jag vill kunna ha möjligheten att byta ut tiaran och klänningen till en pilotdräkt, jag vill kunna bo hos båda mina föräldrar utan att höra massa bråk, jag vill kunna gå min älskade stylistlinje utan att vara orolig att jag står utan jobb eller behörig utbildningen efteråt. Mata mig med beslut, jag ska göra mitt bästa för att lyckas med båda!

Från första dagen var jag fast

Ditt hår, din röst och ditt leende

Klyschigt men sant, jag föll direkt

Jag befinner mig ständigt i ett stadie

Mellan förtvivlan och lyrisk lycka

De dagarna du säger att du tycker om mig

Och är den gulligaste personen i världen

Sen kommer mörkret som äter upp mig innifrån

Den som sårar mig omedvetet och allt för ofta

Ditt schizofreniska betéende gör mig galen

Men ändå kan jag inte backa och gå därifrån

Älska mig eller lämna mig i fred.

-By me

Frustrande jävla tankar som dyker upp så fort man blir ensam, hjärnan äter upp mig och omsluter mig av de tankar jag inte vill känna vid. Jag älskar scenariorna som ständigt spelas i mitt huvud, de blir så verkliga så att jag nästan kan ta på dom. Du och jag, ensamma i världen. Jag hade kunnat ge vad som helst för att få vara bredvid dig, dra mina fingrar genom ditt hår och känna din varma andedräkt mot min hud. Men mina tankar krossas av verklighetens narcissistiska faktum att du bor 6 timmar bort, varje dag blir ett allt större helvete. När vi pratar känns det som om du är nära mig, som att jag sträcka mig fram och röra vid dig. Svartsjukan växer sig större för varje dag vi pratar, jag hänger på telefonen när du är på krogen och försöker tyda dina oläsliga meddelanden och du bävar varje gång jag plattar håret och går ut genom dörren. Vi bryter långsamt ned varandra med tomma löften och hänger oss naivt fast vid hopp om framtiden. Jag går själviskt omkring och hoppas att du inte hittar någon du tycker om, jag vill ha dig för mig själv även fast jag inte kan få dig. Vi lever i en fantasivärld, ta mig till ingenstans och så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Skrivtorka, usch det finns inget värre. Jag har inte kunnat skriva på flera månader, förut kunde jag spotta ut noveller och texter på löpande band, nu kan jag knappt skriva ett sms utan att det låter som en enformlig gnom har skrivit det. Så jag startade en blogg, om jag börjar skriva här kanske torkan släpper och jag kan börja leka kreativ igen. 

Tre enkla saker ni som nu läser behöver veta:

Nr 1: Jag är expert på att ordbajsa.

Nr 2: Min hemliga högsta önskan är att få en klyschig romantisk kyss, typ under ett träd i regnet eller något liknande, vi är så satans oromantiska idag!

Nr 3: Jag kan låta hård och elak i det jag skriver ibland, men är löjligt trevlig in person!

Mitt liv är inte så jäkla intressant, kan lika gärna börja med att säga det! Men ärligt så tänker jag bara spy ut alla mina bekymmer här och bryr mig inte så satans mycket om folk läser det. Hoppas jag kan börja skriva snart igen så jag slipper sitta och spy ut alla mina tankar här. 

-Peace homies