Sängen är alltid mest tillfredsställande på morgonen, särskilt dom där jag vet att jag måste upp och jobba. Efter x antal snoozeningar så lyckades jag mig upp ur sängen och in i duschen. Vanligtvis brukar löddret från schampoot och doften av citrustvålen väcka mig ur min sömnkoma, men idag slutade det ändå med att jag är tillbaka i sängen. Med datorn i knät, kaffet bredvid och mitt dyngsura hår som långsamt blöter ner min kudde känns livet ganska jävla bra just nu, dessvärre kommer den här lyxen göra min sminktid lidande. Känns som om jag får samla alla mina krafter för att gå ner och äta frukost, blir ju troligtvis det enda jag hinner äta idag så.

När man haft en värdelös dag är det skönt att gå ut och gå med en sån som Joel, han är nog det mest självgoda personen jag känner men vår vänskap var guld värd idag. Har bråkat, skrikit och gråtit i timmar med mina föräldrar. 11 års irritationer och känslor som jag hållit för mig själv kom upp till ytan, det här med skilsmässor, flyttar, plastföräldrar, separationer, fler flyttar, och allt annat blev till slut för mycket. Så efter tredje världskriget gick jag ut på en promenad med Joel, han kan inte prata om någonting annat än sig själv och annars brukar det vara otroligt irriterande, men idag tackade jag gudarna för att dom givit Joel detta ego. Jag orkade verkligen inte tänka på allt som hänt de senaste timmarna, så att få höra på Joels evigt ytliga pladder var verkligen vad jag behövde för att komma ifrån den riktiga världen för en stund.